Att svimma och baka bullar

Den här dagen började inte riktigt som jag tänkt mig. Ledig dag i skolan, eller "egna studier" som det så fint heter. Hade en tid hos tandläkaren på morgonen. Rädd för allt inom vården som jag är (ja jag ska bli sjuksköterska ja) insisterade jag att B skulle följa med mig dit och helst in i undersökningsrummet och hålla mig i handen. Jag var tydligen för gammal för det. Satte mig ner i stolen, såg bedövningssprutan och svimmade. Typiskt mig. Blir så trött på mig själv ibland. Hur mycket jag än biter ihop och tänker att jag inte ska svimma så svimmar jag av blotta tanken på alla nålar hit och dit. Sticka och gräva med nålar i andras vener går minsann bra men ingen får sticka mig. Nåväl, mår bättre nu och detta var ju trots allt första gången jag svimmar hos just tandläkaren, någon ska väl göra det också. 
Influensans klor börjar i alla fall släppa taget om mig. Mådde inte alls bra igår så fick en tid på jourcentralen i Skene. Med min hypokondri började jag misstänka både lunginflammation och öroninflammation. Det visade sig bara vara ett himla envist virus så inget att göra åt. Idag är jag däremot piggare och har till och med orkat gå ut och promenera i det härliga vårvädret här på västkusten. Snön smälter bort och temperaturen håller stadiga 8+. Hoppas det håller i sig. Bakat bröd och kanelbullar har jag visst också hunnit med. Ops, vila var det va? 

Härliga lediga måndag, vad jag är tacksam för dig trots allt!









Lämna en liten kommentar här ♡

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar här:





22 år gammal, förlovad, sjuksköterskestudent, norrlänning. Lever livet tillsammans med mannen i mitt liv på landet utanför Göteborg. Tycker mycket om att umgås, träna, skratta, pyssla och allt som är prickigt, pastelligt och lantligt.