Nu var det ett tag sedan jag skrev. Tänk vad en stortå kan orsaka. Har varit nere under en lång tid på grund av detta. Har haft mycket ont och diverse omplåstringar och problem med att ha skor har gjort att jag varken kunnat träna eller gå ut och gå. Det har sugit energi ur mig. Att tån dessutom gjorde mig febrig och att penicillinet i sin tur gjorde mig illamående gjorde ju inte saken bättre. Jag har med andra ord inte varit på topp om man säger så.

 

I torsdags skulle det blir ändring då jag hade en König-operation inbokad på vårdcentralen under förmiddagen. Satt hela dagen och ville kräkas för att jag var så nervös men jag tog mig dit hand i hand med B som stöd. Ni som känner mig förstår ju vilken big deal detta är för mig, hua! Väl där var de stressade och la 4 (!) bedövningssprutor lite slarvigt i tån. När han sen började skära skrek jag av smärta för min tå var inte bedövad, snarare mitt ben. Han la ännu en spruta men det hjälpte inte, jag hade för ont på grund av infektionen. Han blev irriterad och gav upp och skickade en remiss till kirurgen på akuten i Borås. Jag blev självklart livrädd och fick tån ihoptejpad och fick åka raka vägen dit för att bli sövd. Hur galet låter inte det, att behöva bli sövd som i sig är riskfyllt för ett nageltrång? Vi satt där och väntade från 3 på eftermiddagen till 9 på kvällen då vi fick höra att de ej hade tid för oss. Jösses vad besviken jag blev, då detta varit en stor sak som jag ville få överstökad. Istället fick vi komma dit tidigt i fredags och hoppas på bättre tur. Efter 5 timmar fick vi äntligen hjälp. Kirurgen tyckte det lät väldigt konstigt att jag hade känsel trots 5 bedövnngssprutor när 2 brukar räcka i vanlgia fall. Skulle detta inte fungera fick de kalla på narkos så jag var livrädd. De satte PVK som de skulle sätta dropp i och ge mig lugnande och hoppas att bedövningen skulle ta bättre denna gången. Jag svimmade inte av PVKn och blev helt vimsig av lugnandet så jag kände inte ett dugg under operationen. Helt perfekt! Nu är det ordentligt inpackat och jag mår så himla bra! Hoppas verkligen att jag ska slippa detta framöver nu. 

 

Nog om det, nu mår jag bra i alla fall och längtar mer än någonsin efter träning! Jag har anmält mig till 3 pass i veckan så jag håller tummarna nu att det läker fint! Är så otroligt stolt över mig själv att jag tagit mig igenom min stora rädsla, nu är jag en erfarenhet rikare. 

 

Idag ligger jag med foten i högläge och kollar på Farmen. Ska försöka byta gardiner till lite vårigare färger också, då blir man på extra gott humör.